En glimt från vår genmodifierade trädgårdstäppa

Morötter är gott, det. Men dessa raka, orangea pinnar man köper i butiken är ju väldigt anspråkslösa och prydliga. så när vi sådde morotsfrön i våras passade jag på att korsa dem med gener från bläckfisk, här är resultatet.

 
Mycket praktisk att ha med sig på familjeutflykten, det är bara att bryta av så får alla varsin. Enda nackdelen är dock att den är en pärs att skölja (skala vågar jag inte ens tänka på, tur att det inte behövs för hemodlade morötter - det hade väl för övrigt inte ens blivit något kvar).


Vidare kan man tänka sig att om en morot är bra så är två morötter ännu bättre, så vi tog fram en dubbelt så bra sort när vi ändå höll på.

 
 
Frågan är dock hur mättande den är eftersom den är cirka tre centimeter lång, men vad säger man? Fem morötter är fler än fyra morötter - inte mer.
 

 
 
Äpplena ser normala ut, men jag jobbar på det.


 
Rosorna är hyfsade de med.


Nu börjar dock skördesäsongen hålla på att vara slut (som min farfar skulle ha uttryckt det), så då blir det slut med nyplockade äpplen till frukost och morötter i fruktsalladen. Men jag tycker faktiskt att jag har varit duktig på att ta vara på allehanda grödor den här sommaren (nej jag menar förstås att jag har valt rätt, hjälp, där höll det på att gå illa).
 
Nu återstår bara att tillbringa vintern mumsandes på äppelchips och fryst rabarber medan man fnular på odlingsplanerna för bläckfiskmorötter, fyrverkeriäpplen, blåa citroner och så vidare.

Trevlig helg!

 
 
 
 
 
 
RSS 2.0